Vad är portföljdiversifiering?

Kort svar

Portföljdiversifiering är att fördela sitt sparande på flera olika innehav så att resultatet inte hänger på en enda händelse. Det är riskspridning, men med en precisering som är lätt att missa: spridningen ska ske över saker som inte påverkas av samma sak.

Att äga tio bolag är ingen diversifiering om alla tio är svenska banker. Går det illa för svensk banksektor går det illa för hela portföljen samtidigt, och då spelar det ingen roll att den bestod av tio innehav i stället för ett.

Två sorters risk

Finansteorin delar risken i två delar. Den osystematiska risken är knuten till det enskilda innehavet: en fabrik brinner, en ledning fattar ett dåligt beslut, ett patent faller. Den systematiska risken är knuten till marknaden som helhet: konjunkturen vänder, räntorna stiger, en kris sprider sig.

Skillnaden spelar roll, för bara den ena går att göra något åt genom spridning. Lägger du till fler och olika innehav minskar den osystematiska risken, eftersom enskilda olyckor tar ut varandra. Den systematiska risken står kvar oavsett hur många innehav du har, för den drabbar dem alla samtidigt.

Korrelationen är mekanismen

Det som får spridningen att fungera är att innehaven inte rör sig i takt. Två innehav som alltid går upp och ner tillsammans ger en portfölj som svänger precis lika mycket som vart och ett av dem. Två som rör sig oberoende av varandra ger en portfölj som svänger mindre än genomsnittet av delarna.

Det var den insikten Harry Markowitz formaliserade i artikeln Portfolio Selection 1952: risken i en portfölj beror inte bara på hur riskabla innehaven är var för sig, utan på hur de samvarierar. Arbetet belönades med ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1990.

Vad man sprider över

Spridning kan ske i flera dimensioner, och de är olika mycket värda beroende på vad portföljen redan innehåller.

• Tillgångsslag. Aktier, räntebärande papper och kontanta medel reagerar olika på samma händelse. Det är den grövsta och oftast mest verkningsfulla uppdelningen.
• Bransch. Skyddar mot att en enskild sektor får problem, men inte mot att hela marknaden faller.
• Geografi och valuta. Sprider den politiska och ekonomiska risken, men lägger till en valutarisk som inte fanns förut.
• Tid. Att köpa vid flera tillfällen i stället för ett sprider risken att allt köps vid fel tidpunkt.
• Motpart. Vem som förvaltar eller förvarar pengarna är en egen risk, skild från vad de är placerade i.

Vad det inte skyddar mot

Diversifiering är ingen garanti mot förlust. Den minskar spridningen i utfall, vilket betyder att den tar bort både de sämsta och de bästa scenarierna. Den som sprider brett kommer sällan att ha gjort årets bästa placering — det är priset för att sällan ha gjort årets sämsta.

Den skyddar inte heller mot avgifter. En bred portfölj med höga förvaltningsavgifter kan över tid tappa mer till kostnader än den vinner i minskad risk. Avgifter är den delen av resultatet som är känd i förväg, och den enda som går att påverka utan att gissa om framtiden — vi går igenom den sortens poster under dolda kostnader.

Spridning på sparkontot

På ett sparkonto ser diversifiering annorlunda ut än i en värdepappersportfölj. Här är det inte kursrörelser som ska spridas, utan motpartsrisken — och den har en exakt gräns.

Den statliga insättningsgarantin ersätter upp till 1 150 000 kr per person och institut om ett institut går omkull. Har du mer än så på ett och samma ställe är det överskjutande beloppet inte skyddat, oavsett hur stabil banken verkar. Att fördela sparandet på flera institut är den konkreta motsvarigheten till att sprida en portfölj.

Två saker är värda att kontrollera. Alla sparkonton omfattas inte av garantin, och flera varumärken kan tillhöra samma institut — då räknas de som ett, och gränsen delas mellan dem. Vilka konton som omfattas och vad de ger i ränta finns på bästa sparräntan, och skillnaden mellan rörlig och bunden ränta på fasträntekonto. En översikt över sparformerna finns på vår sparsida.