Fasträntekonto

Ett fasträntekonto är ett sparkonto där du och banken kommer överens om en räntesats och en löptid i förväg. Räntan ligger fast hela perioden oavsett vad marknadsräntorna gör, och i utbyte är pengarna låsta fram till förfallodagen. Löptiderna sträcker sig från några månader till flera år, och räntan är normalt högre ju längre du binder.

Affären är alltså ett byte: du ger upp tillgängligheten och får ett känt utfall. Det är samma logik som på ett bolån fast spegelvänt. Där betalar du för att veta vad räntan blir; här får du betalt för att låta banken räkna med dina pengar under hela perioden.

Räntan betalas antingen ut löpande, ofta årsvis, eller samlat på förfallodagen. Skillnaden spelar roll för ränta på ränta och för när skatten uppstår, eftersom ränta beskattas det år den blir tillgänglig för dig. Kontrollera vilket som gäller innan du binder, särskilt på löptider längre än ett år.

Vid löptidens slut gäller normalt inte att pengarna står kvar till samma ränta. Många banker placerar om beloppet till en ny bindningstid automatiskt om du inte säger till, andra flyttar det till ett rörligt konto. Sätt en påminnelse på förfallodagen — det är den enda dag i avtalet du kan påverka utan kostnad.

Anta 200 000 kr som ska ligga still i två år. Alternativ A är ett fasträntekonto med 3,25 % bunden ränta i två år. Alternativ B är ett rörligt konto som inleder på 3,25 % men där räntan sänks till 2,25 % efter ett år. Räntan kapitaliseras årligen i båda fallen. Räntesatserna är antaganden valda för att visa mekaniken.

Bindningen var värd 2 065 kr före skatt, alltså 1 446 kr efter. Men utfallet vänder om räntan i stället stiger: hade det rörliga kontot höjts till 4,25 % år två hade det gett mer. Att binda är därför inget säkert plus, utan ett byte av osäkerhet mot ett känt tal.

Det avgörande är inte räntejämförelsen utan likviditeten. Bundna pengar är inte en buffert. Kommer en oväntad utgift under bindningstiden får du antingen låna till den, vilket kostar betydligt mer än vad kontot ger, eller be om ett förtida uttag som ofta antingen inte medges alls eller kostar en avgift eller ett ränteavdrag.

Använd därför ett fasträntekonto bara för pengar som har ett datum. En kontantinsats som ska betalas om arton månader, en planerad renovering, en skatteinbetalning. Bufferten ska stå på ett konto med fri uttagsrätt, även om det kostar några tiondelar i ränta.

En räntetrappa är ett sätt att få bådadera. Dela beloppet i delar med olika löptid, så att en del förfaller varje år. Då binder du en genomsnittlig ränta över tid samtidigt som en del av kapitalet regelbundet blir tillgängligt, och du slipper välja rätt tidpunkt för hela beloppet.

Insättningsgarantin gäller på precis samma sätt som för ett rörligt konto: upp till 1 150 000 kr per person och institut. Det är därför räntan är rätt sak att välja på, så länge kontot omfattas. Vi listar bundna konton i genomgången av fasträntekonto och rörliga i sammanställningen av sparräntor.

• Att bundna konton saknar insättningsgaranti. Garantin gäller lika för bundna och rörliga konton hos anslutna institut, upp till 1 150 000 kr per person och institut.
• Att bunden ränta alltid är högre än rörlig. Den bundna räntan speglar marknadens förväntningar. Väntas räntorna falla kan den ligga under den rörliga, och tvärtom.
• Att du kommer åt pengarna om du verkligen behöver. Många fasträntekonton medger inget förtida uttag alls. Där det går kostar det, i avgift eller i förlorad ränta.
• Att pengarna står kvar till samma villkor efter förfallodagen. Banken placerar ofta om beloppet automatiskt till en ny period. Bevaka förfallodagen om du vill ha pengarna eller vill omförhandla.
• Att en hög bunden ränta räcker för att sparandet ska växa. Räntan efter 30 % skatt ska överstiga inflationen. Är den lägre minskar köpkraften trots att beloppet på kontot stiger.