KALP

KALP står för kvar att leva på och är det belopp som blir över i hushållets månadsbudget när banken har dragit av boendekostnad, schabloniserade levnadskostnader och kostnaden för samtliga lån och krediter, inklusive det du ansöker om. Är beloppet tillräckligt stort enligt långivarens egna regler blir svaret ja. Är det för litet blir det avslag, oavsett hur hög inkomsten är i kronor.

Begreppet finns inte i lagen. Det är branschpraxis för att tillämpa kravet i 12 § konsumentkreditlagen (2010:1846): en kredit får beviljas bara om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra åtagandet. Lagen säger vad som ska prövas, inte hur. KALP-kalkylen är långivarnas sätt att göra den prövningen räknebar.

Fyra poster går in i kalkylen. Inkomsten är normalt nettoinkomsten efter skatt, ibland med en säkerhetsmarginal på rörliga delar som provision och övertid. Boendekostnaden är hyra eller avgift plus ränta, amortering och driftskostnader. Levnadskostnaderna är schabloner per vuxen och barn, ofta med Konsumentverkets årliga referensvärden för hushållens kostnader som utgångspunkt. Lånekostnaderna är befintliga krediter plus det nya lånet.

Det nya lånet räknas dessutom sällan till avtalsräntan. Banken använder en kalkylränta, alltså en påhittat hög ränta som ska visa att du klarar betalningen även om räntan stiger. Det är därför en kalkyl kan gå ihop i din egen budget men falla hos långivaren: ni räknar på olika ränta.

Ett hushåll med 42 000 kr i nettoinkomst per månad ansöker om ett lån på 150 000 kr med fem års löptid. Beloppen nedan är antaganden valda för att visa mekaniken, inte uppgifter om någon bestämd långivares schabloner.

Kalkylräntan är hela poängen med raden näst längst ned. Samma lån till 7,95 % avtalsränta kostar 3 038 kr i månaden. Räknat på 12 % kalkylränta kostar det 3 337 kr, alltså 299 kr mer. Den skillnaden är bankens marginal för att räntan kan stiga innan lånet är återbetalat, och den betalar du inte i verkligheten — den finns bara i kalkylen.

Vill du räkna på din egen situation innan du ansöker gör du det i vår KALP-kalkylator. Den ger inte bankens svar, men den visar var i kalkylen det är trångt.

Varje långivare sätter sina egna schabloner och sin egen kalkylränta, och ingen av dem är offentlig. Det är den enskilt viktigaste förklaringen till att samma person kan få ja hos en bank och nej hos en annan under samma vecka, utan att något i ekonomin har förändrats. Ett avslag är alltså ett svar från en långivares modell, inte ett omdöme om din ekonomi.

Det ger dig också tre konkreta sätt att flytta siffran innan du ansöker. Avsluta krediter du inte använder, så att de inte belastar kalkylen. Betala av små och dyra krediter först, eftersom de kostar mest per lånad krona. Och begär inte ett större belopp eller en kortare löptid än du behöver, eftersom båda höjer månadsbetalningen i kalkylen.

• Att KALP är en lagstadgad gräns. Det finns ingen nivå i lagen och ingen myndighet som fastställer ett minsta belopp. Lagen kräver en kreditprövning, inte ett visst KALP.
• Att ett högt KALP räcker. Kalkylen är en del av kreditprövningen. Betalningsanmärkningar, kort anställningstid och tidigare betalningsbeteende vägs in vid sidan av den.
• Att banken räknar med din faktiska budget. Den räknar med sina schabloner. Att du lever billigare än schablonen syns inte i kalkylen, hur väl du än kan visa det.
• Att en outnyttjad kreditgräns är gratis i kalkylen. Hur en beviljad men outnyttjad kontokredit behandlas skiljer sig åt mellan långivare. Fråga hur din långivare räknar innan du utgår från att ett nollsaldo är detsamma som ingen kredit.
• Att ett avslag betyder att du inte får låna någonstans. Det betyder att en modell sa nej. Flera ansökningar på kort tid är däremot ingen bra idé, eftersom varje ansökan normalt lämnar spår i kreditupplysningen.