Skuldkvot

Skuldkvoten är hushållets samlade skulder delat med hushållets bruttoårsinkomst, alltså inkomsten före skatt. Resultatet uttrycks som ett antal gånger eller i procent: en skuldkvot på 3,0 betyder att skulden motsvarar tre årsinkomster, vilket också kan skrivas 300 %.

Måttet svarar på en annan fråga än belåningsgraden. Belåningsgraden ställer bolånet mot bostadens värde och mäter alltså säkerhetens storlek. Skuldkvoten ställer skulden mot din inkomst och mäter din förmåga att bära den. Ett hushåll kan ha låg belåningsgrad och hög skuldkvot samtidigt, till exempel om bostaden är dyr och inkomsterna små.

Två detaljer avgör vilket tal du får fram, och de blandas ofta ihop. Nämnaren är brutto, inte netto: en nettobaserad kvot blir betydligt högre och går inte att jämföra med bankens. Täljaren är hushållets skulder, inte bara ditt eget bolån. Vilka skulder som räknas in varierar däremot: i bolånesammanhang används normalt de lån som har bostaden som säkerhet, medan en bank i sin egen riskbedömning kan lägga till blancolån, billån och kontokrediter.

Ett hushåll med två vuxna tjänar 38 000 kr och 32 000 kr i månaden före skatt, alltså 70 000 kr tillsammans och 840 000 kr på ett år. De har ett bolån på 2 400 000 kr och funderar på ett privatlån på 150 000 kr till en renovering.

Privatlånet på 150 000 kr höjer skuldkvoten med 0,18, eftersom 150 000 delat med 840 000 är 0,18. Samma lån hade höjt kvoten dubbelt så mycket i ett hushåll med halva inkomsten. Det är den viktigaste egenskapen hos måttet: det är inte lånets storlek i kronor som avgör, utan storleken i förhållande till vad hushållet tjänar.

Räkningen åt andra hållet är lika enkel och ofta mer användbar. Vill hushållet hålla sig under 3,0 gånger inkomsten får de samlade skulderna vara högst 2 520 000 kr, eftersom 840 000 gånger 3 är 2 520 000. Med ett bolån på 2 400 000 kr finns alltså 120 000 kr kvar innan den nivån passeras.

Skuldkvoten är en av de storheter som styr hur mycket du måste amortera på ett bolån. Amorteringskravet består av en del som utgår från belåningsgraden och en del som utgår från skuldkvoten, så att ett hushåll med stora skulder i förhållande till inkomsten amorterar mer. Nivåerna ändrades under 2026, och vi redovisar de aktuella gränserna, undantagen och övergångsreglerna på sidan om amorteringskravet.

Måttet är också det bankerna använder för att bedöma hur känsligt hushållet är för högre räntor. Ett hushåll med skuldkvot 3 får en dubbelt så stor kostnadsökning i kronor som ett hushåll med skuldkvot 1,5 när räntan stiger med en procentenhet, allt annat lika. Det förklarar varför en bank kan vara mer försiktig med ett hushåll som har hög skuldkvot trots att inkomsten är god.

För dig som konsument är slutsatsen konkret. Ett litet blancolån kan kosta mer än sin egen ränta om det tar hushållet över en gräns i amorteringskravet, eftersom amorteringen då stiger på hela bolånet. Räkna igenom båda effekterna innan du lånar, särskilt om du samtidigt planerar ett bostadsköp. Har du redan flera dyra krediter kan det vara mer värt att samla dem än att lägga till en till.

• Att skuldkvoten räknas på nettoinkomsten. Den räknas på bruttoinkomsten, alltså före skatt. Räknar du på nettot får du ett betydligt högre tal som inte går att jämföra med bankens.
• Att bara bolånet räknas. I amorteringskravet är det lånen med bostaden som säkerhet som styr, men en bank som bedömer din betalningsförmåga tittar på hela skuldbilden, inklusive blancolån, billån och krediter.
• Att en prisuppgång på bostaden sänker skuldkvoten. Den påverkar belåningsgraden, inte skuldkvoten. Skuldkvoten flyttas bara av att skulden minskar eller att inkomsten ökar.
• Att skuldkvot och KALP är samma sak. Skuldkvoten mäter skuldens storlek i förhållande till årsinkomsten. KALP mäter vad som blir kvar i månaden när alla kostnader är betalda. En bank använder båda, och de kan peka åt olika håll.