Obligation

En obligation vänder på rollerna i ett låneavtal. När du tar ett lån är du låntagare och banken långivare. När du köper en obligation är du långivaren: du lånar ut pengar till den som gett ut obligationen, emittenten, och får tillbaka pengarna på en bestämd dag. En obligation är alltså ett skuldebrev i värdepappersform, och skuldebrevslagen är den allmänna lag som ligger i botten.

Fyra uppgifter beskriver en obligation. Nominellt belopp är det du får tillbaka på förfallodagen. Kupongen är den ränta emittenten betalar under tiden, oftast en gång eller två per år, uttryckt i procent av det nominella beloppet. Löptiden är tiden fram till förfallodagen, då lånet löses in. Är kupongen 3 % på ett nominellt belopp om 10 000 kr får du 300 kr om året, oavsett vad obligationen råkar kosta på marknaden.

Vem emittenten är avgör risken. En statsobligation ges ut av staten, i Sverige av Riksgälden, och har den lägsta kreditrisken av svenska emittenter. Säkerställda obligationer, ofta kallade bostadsobligationer, ges ut av bolåneinstitut mot säkerhet i en portfölj av bolån. Företagsobligationer ges ut av bolag och betalar en högre ränta, som kompensation för att bolaget kan hamna på obestånd. Skillnaden i ränta mellan en företagsobligation och en statsobligation med samma löptid är marknadens pris på just den risken.

Du behöver inte behålla en obligation till förfall. Den handlas på en andrahandsmarknad, och där bestäms priset av vad köpare är villiga att betala i dagens ränteläge. Det är den mekaniken som gör att en obligation kan falla i värde trots att emittenten sköter sina betalningar.

Anta en obligation med nominellt belopp 10 000 kr, 3 % i årlig kupong och fem år kvar till förfall. Kupongen är låst till 300 kr per år. Om marknadsräntan för motsvarande löptid ändras måste priset i stället röra sig, så att den som köper obligationen i dag får samma avkastning som en nyutgiven obligation ger.

Sambandet går alltid åt motsatt håll: stiger marknadsräntan faller kursen på obligationer som redan är utgivna, och faller marknadsräntan stiger den. Ju längre löptid som återstår, desto kraftigare slår ränteändringen, eftersom fler framtida betalningar ska diskonteras om. Det måttet kallas duration och är i praktiken obligationens räntekänslighet.

Behåller du obligationen till förfall spelar kursrörelsen däremot ingen roll för utfallet. Du får dina 300 kr per år och 10 000 kr på förfallodagen, förutsatt att emittenten kan betala. Kursförlusten realiseras bara om du säljer i förtid.

De flesta svenska sparare äger obligationer utan att ha köpt en enda, nämligen genom en räntefond. En räntefond äger obligationer och värderas om varje bankdag med marknadskurserna, vilket är hela förklaringen till att en räntefond kan visa minus. Fonden har ingen förfallodag som du kan invänta, utan säljer och köper löpande. Räntefondens kursutveckling är därför ränterörelserna, inte kupongerna.

Jämförelsen mot ett sparkonto handlar om två olika saker. Ett konto med insättningsgaranti ger ett känt belopp och skyddas upp till 1 150 000 kr per person och institut. En obligation ger en avtalad ränta men en kurs som rör sig, och omfattas inte av insättningsgarantin. Vill du ha en känd ränta under en känd tid utan kursrisk är ett fasträntekonto det närmaste motsvarande alternativet, och det är också en jämförelse värd att göra innan du köper en räntefond.

• Att obligationer alltid är säkra. Ränterisken gör att kursen kan falla, och kreditrisken att emittenten kan ställa in betalningarna. Räntebärande är inte samma sak som riskfritt.
• Att en räntefond fungerar som ett sparkonto. Fonden marknadsvärderas varje bankdag och saknar förfallodag. Ett sparkonto har ett känt belopp och omfattas av insättningsgarantin. Fonden gör inte det.
• Att kupongen är detsamma som avkastningen. Kupongen räknas på det nominella beloppet. Din avkastning beror också på vad du betalade för obligationen och vad du får när du säljer eller den förfaller.
• Att en högre ränta betyder ett bättre erbjudande. Skillnaden mot en statsobligation med samma löptid är marknadens pris på kreditrisken. Den högre räntan är betalningen för att risken bedöms som större.