Valutapåslag

Valutapåslaget är kortutgivarens avgift för att räkna om ett köp i utländsk valuta till kronor. Den anges som en procentsats av köpbeloppet och läggs ovanpå den växelkurs kortnätverket, Visa eller Mastercard, tillämpar den dag transaktionen behandlas.

Prissättningen sker alltså i två led. Kortnätverkets kurs ligger normalt nära interbankkursen och är densamma för alla kort i nätverket. Utgivarens påslag är det som skiljer korten åt, och det står i prislistan, inte på kvittot. Vissa kort tar inget påslag alls, och det är en av de största kostnadsskillnaderna mellan annars likvärdiga kort.

Påslaget gäller varje köp i utländsk valuta — inte bara på resan. Streamingtjänster, molnlagring, flygbiljetter och beställningar från utländska webbutiker debiteras ofta i euro eller dollar även när sidan är på svenska. Det är därför påslaget slår mot hushåll som aldrig lämnar landet.

Ett tredje led kan tillkomma: DCC, dynamisk valutaomräkning. Det är frågan i terminalen eller kassan om du vill betala i kronor i stället för i den lokala valutan. Väljer du kronor sätts kursen av säljarens växlingsleverantör i stället för av kortnätverket, och den kursen är i regel sämre. Att välja den lokala valutan innebär att kortnätverkets kurs och ditt korts kända påslag gäller.

Antag att du under ett år handlar för 12 000 kr i utländsk valuta, resor och e-handel sammanräknat. Tabellen visar vad olika påslag kostar på det beloppet.

Skillnaden mellan 0 % och 2,5 % är 300 kr på ett år vid det här beloppet. Det avgör också när ett kort med årsavgift lönar sig. Antag ett kort utan valutapåslag men med 400 kr i årsavgift, mot ett kort utan årsavgift men med 2 % påslag. Brytpunkten ligger där påslaget kostar lika mycket som avgiften: 400 delat med 0,02 blir 20 000 kr i utlandsköp per år. Handlar du för mer än så i utländsk valuta är kortet med årsavgift billigare, handlar du för mindre är det dyrare.

Valutapåslaget är den kortkostnad som är svårast att upptäcka. Den syns inte på kvittot i butiken, den debiteras inte som en egen post du känner igen, och den ingår i det omräknade kronbeloppet på kontoutdraget. Enda sättet att se den är att jämföra kronbeloppet mot dagskursen, eller att läsa prislistan innan du väljer kort.

Ställ påslaget mot de tre andra kostnadsposterna när du jämför kort: årsavgiften, uttagsavgiften och räntan på utnyttjad kredit. Ett kort med hög cashback och 2,5 % påslag kan vara sämre på utlandsköp än ett enkelt kort utan påslag, eftersom påslaget träffar hela beloppet medan återbäringen ofta har tak eller undantag. Kort som saknar påslag samlar vi på sidan om kort utan valutapåslag, och återbäringen jämför vi under cashback.

Påslaget gäller lika för debetkort som för kreditkort. Att ta med sig ett bankkort i stället för ett kreditkort på resan är alltså ingen besparing i sig — det är kortutgivarens prislista som avgör, inte korttypen.

• Att ett avgiftsfritt kort saknar valutapåslag. Årsavgift och valutapåslag är två skilda poster. Ett kort utan årsavgift kan mycket väl ha ett av marknadens högre påslag.
• Att det är billigare att betala i kronor utomlands. Det är DCC, och kursen sätts då av säljarens leverantör. Den lokala valutan ger normalt ett lägre totalpris.
• Att påslaget bara gäller resor. Det gäller varje transaktion i utländsk valuta, inklusive prenumerationer och beställningar från utländska webbutiker.
• Att påslaget syns på kvittot. Det syns först i kontoutdraget eller kortfakturan, inbakat i det omräknade kronbeloppet.
• Att debetkort slipper påslag. Påslaget tas ut på båda korttyperna. Det är prislistan som avgör.