Disponibel inkomst

Disponibel inkomst är vad hushållet har kvar att förfoga över när skatten är betald. Måttet räknas fram som summan av alla inkomster och positiva transfereringar minus skatt och negativa transfereringar. Positiva transfereringar är sådant som barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag och föräldrapenning. Negativa är sådant som betalt underhållsstöd och återbetalning av studielån.

Två saker skiljer måttet från nettolön. Det avser hushållet, inte en person, och det omfattar alla inkomstkällor, inte bara lön. Ett hushåll med en löntagare, en studerande och två barn kan ha en modest sammanlagd nettolön och ändå en rimlig disponibel inkomst, eftersom bidrag och studiemedel räknas med.

Begreppet är också ett statistikmått. SCB använder det för att beskriva hushållens ekonomiska standard, och räknar då om till konsumtionsenheter så att hushåll av olika storlek går att jämföra. Två vuxna med tre barn behöver mer än två vuxna utan barn för samma standard, och viktningen fångar det. När du läser en nyhet om hushållens disponibla inkomster är det normalt det viktade måttet som avses.

Anta ett hushåll med två vuxna. Beloppen är antaganden valda för att visa uppställningen, inte marknadsnivåer eller fastställda bidragsbelopp.

Den disponibla inkomsten säger däremot ingenting om utrymmet. För det behöver utgifterna dras av, och det är exakt vad en långivare gör i sin kvar-att-leva-på-kalkyl, KALP.

De 16 210 kronorna är hushållets marginal. Det är den siffran som avgör om ett nytt lån är möjligt, hur stor buffert som går att bygga och hur mycket en räntehöjning tål. Höjs boendekostnaden med 2 000 kr faller marginalen till 14 210 kr, utan att en enda inkomst har ändrats.

Disponibel inkomst är ingången till varje vettig hushållsbudget. Fördela den i tre delar — fasta kostnader, rörliga kostnader och sparande — och du ser direkt om ekonomin bär. En budget som utgår från bruttolön ser alltid bättre ut än verkligheten och går därför sönder någon gång kring den tredje månaden.

Måttet är också nyckeln till att förstå en kreditprövning. Långivaren är enligt 12 § konsumentkreditlagen (2010:1846) skyldig att pröva om du har ekonomiska förutsättningar att fullgöra avtalet, och den prövningen görs på hushållets ekonomi. Därför frågar ansökan om antal vuxna, antal barn och boendeform. Prövningen är till för din skull: en kredit som inte får plats i kalkylen ska inte beviljas. Hur bedömningen går till i praktiken går vi igenom i vår guide till privatlån, och du kan räkna på månadskostnaden i vår lånekalkylator.

Ett sista påpekande om jämförelser. Din disponibla inkomst går inte att jämföra rakt av med ett riksgenomsnitt, eftersom statistiken normalt är viktad per konsumtionsenhet och avser år, inte månad. Jämför hellre med dig själv över tid: stiger marginalen eller krymper den?

• Att disponibel inkomst är detsamma som lön efter skatt. Nettolönen avser en person och bara lönen. Disponibel inkomst avser hela hushållet och räknar med bidrag och andra transfereringar.
• Att disponibel inkomst är samma sak som kvar att leva på. Det är utgångspunkten för KALP-kalkylen, inte resultatet. Boende, lån och levnadskostnader ska dras av först.
• Att bidrag inte räknas. Barnbidrag, bostadsbidrag och studiemedel ingår i måttet, och långivare frågar efter dem eftersom de påverkar hushållets utrymme.
• Att en högre disponibel inkomst automatiskt ger ett större lån. Kalkylen ser till marginalen. Höga boendekostnader eller befintliga krediter kan äta upp hela skillnaden.
• Att långivarens kalkyl använder din avtalade ränta. Den räknas på en kalkylränta som ligger klart över, just för att pröva om lånet håller även om räntan stiger.