Nettolön

Nettolönen är beloppet som faktiskt landar på ditt konto på lönedagen. Bruttolönen är den avtalade lönen före skatt, alltså den siffra som står i anställningsavtalet och som du förhandlar om. Skillnaden mellan de två är framför allt den preliminära skatt arbetsgivaren är skyldig att dra av och betala in för din räkning.

Skatten dras enligt en skattetabell som beror på var du är folkbokförd, ditt födelseår och vilken ersättning det gäller. Tabellerna fastställs årligen av Skatteverket. Avdraget är preliminärt: det är en uppskattning som stäms av mot din slutliga skatt i deklarationen året därpå. Det är därför du kan få pengar tillbaka eller behöva betala kvarskatt trots att du inte gjort något fel.

Utöver skatten kan lönespecifikationen innehålla andra avdrag: fackavgift, a-kasseavgift, löneväxling till tjänstepension, avdrag för förmånsbil eller ett tidigare löneförskott. Dessa dras efter skatt om de inte uttryckligen är gjorda före. Det utbetalda beloppet kan alltså vara lägre än nettolönen enligt skattetabellen, och det är det utbetalda beloppet din ekonomi faktiskt går på.

Arbetsgivaravgifterna syns inte alls på specifikationen. De betalas av arbetsgivaren ovanpå bruttolönen och påverkar varken brutto eller netto. Den totala kostnaden för din anställning är därför högre än din bruttolön, vilket är värt att veta vid en löneförhandling men saknar betydelse för din månadsbudget.

Anta en bruttolön på 32 000 kr och en genomsnittlig skattesats på 22 %. Skattesatsen är ett antagande för att visa mekaniken — din faktiska sats beror på kommun, födelseår och skattetabell, och framgår av Skatteverkets tabeller.

Lägg märke till att den genomsnittliga skattesatsen, 22 %, är lägre än marginalskatten. Det beror på grundavdraget och jobbskatteavdraget, som båda sänker skatten mest på de lägre delarna av inkomsten. En löneökning beskattas därför hårdare än lönen i genomsnitt gör.

Det syns direkt om vi lägger på tusen kronor. Med en antagen marginalskatt på 32 % ger 1 000 kr mer i bruttolön 680 kr mer i nettolön. Bruttolönen steg med 3,1 %, nettolönen med 2,7 %. Det är också skälet till att räkna om varje löneökning till netto innan du planerar in den i budgeten.

Nettolönen är den siffra din vardag faktiskt går på. Hyra, matkonto, försäkringar och amorteringar betalas med netto, aldrig med brutto. En budget byggd på bruttolön går alltid back.

För en kreditprövning är förhållandet det omvända: långivare frågar normalt efter bruttoinkomsten, eftersom den är jämförbar mellan personer och går att verifiera mot arbetsgivarens rapportering och mot beslut om slutlig skatt. Räknar långivaren sedan sin kvar-att-leva-på-kalkyl görs det på netto, med schabloner för levnadskostnader och en kalkylränta som ligger klart över den avtalade räntan. Hur den kalkylen ser ut går vi igenom i vår guide till privatlån.

Har du flera arbetsgivare finns en fälla värd att känna till. Var och en drar skatt som om den vore din enda inkomst, vilket sammanlagt blir för lite. Resultatet blir kvarskatt året därpå. Skatteverket kan besluta om ett högre skatteavdrag hos en av arbetsgivarna om du begär det.

• Att nettolön och disponibel inkomst är samma sak. Nettolönen avser din lön. Disponibel inkomst är hela hushållets inkomster efter skatt, inklusive bidrag och andra transfereringar.
• Att skatteavdraget är den slutliga skatten. Avdraget är preliminärt och stäms av i deklarationen. Skillnaden blir återbäring eller kvarskatt.
• Att lönen efter skatt stiger lika mycket som lönen före skatt. En löneökning beskattas med marginalskatten, som är högre än din genomsnittliga skattesats. Räkna alltid om till netto.
• Att arbetsgivaravgifterna dras från lönen. De betalas av arbetsgivaren ovanpå bruttolönen och syns inte på specifikationen.
• Att banken vill veta din nettolön. Ansökningar frågar normalt efter bruttoinkomst före skatt. Fyller du i netto ser din ekonomi sämre ut än den är.