Inflation

Inflation är en ökning av den allmänna prisnivån, alltså av priserna i ekonomin som helhet och inte av en enskild vara. Att kaffet har blivit dyrare är inte inflation. Att kaffe, hyra, försäkring, el och tandläkarbesök i genomsnitt har blivit dyrare är det. Baksidan av samma mynt är att pengarnas köpkraft minskar: en hundralapp köper mindre i år än i fjol.

I Sverige mäts inflationen av SCB som förändringen i konsumentprisindex, KPI, jämfört med samma månad ett år tidigare. Det finns flera mått. KPI innehåller hushållens räntekostnader för bolån, vilket gör att en höjd styrränta i sig får KPI att stiga. KPIF är samma korg men med bolåneräntan hållen fast, så att penningpolitikens direkta effekt på måttet räknas bort.

Riksbankens mål är att inflationen ska vara 2 procent per år mätt med KPIF. Det är därför styrräntan, som ligger på 1,75 %, höjs när inflationen bedöms bli för hög och sänks när den bedöms bli för låg. Målet är alltså inte noll. En låg och stabil inflation anses fungera bättre än en prisnivå som står helt stilla, bland annat eftersom det ger utrymme att sänka räntan när ekonomin behöver stöd.

Anta att prisnivån stiger med 2 % om året. Tabellen visar vad 100 000 kr som ligger på ett konto utan ränta är värt i dagens priser efter olika lång tid.

Ränta ändrar bilden men löser inte problemet av sig själv. Anta ett sparkonto med 2,50 % ränta och en inflation på 3,00 %. Efter ett år har 100 000 kr blivit 102 500 kr, men eftersom priserna har stigit 3 % motsvarar det 102 500 delat med 1,03, alltså 99 515 kr i dagens penningvärde. Du har fått 2 500 kr i ränta och ändå tappat ungefär 485 kr i köpkraft.

Den siffran har ett namn. Realräntan är räntan efter inflation, och i exemplet blir den 1,025 delat med 1,03 minus ett, alltså −0,49 %. Tumregeln nominell ränta minus inflation ger −0,5 % och duger utmärkt vid låga tal. Poängen är att jämförelsen mellan sparränta och inflation är den enda som säger om sparandet faktiskt växer.

Inflationen träffar din ekonomi på tre ställen samtidigt. På sparandet, där pengar på ett konto med låg ränta tappar värde varje år, vilket är skälet att jämföra sparräntor i stället för att låta pengarna ligga kvar där de hamnade. På inkomsten, där en löneökning under inflationstakten är en reallönesänkning även om siffran på lönebeskedet steg. Och på räntan, eftersom penningpolitiken svarar på inflationen och det svaret syns i din bolåneränta.

För den som har skulder är effekten dubbel. Inflationen urholkar skuldens reala värde: en skuld på 300 000 kr är nominellt densamma om fem år, men motsvarar mindre köpkraft om priser och löner har stigit under tiden. Samtidigt stiger normalt räntorna när inflationen är hög, och för ett lån med rörlig ränta kommer den kostnaden direkt medan skuldlättnaden kommer långsamt.

• Att lägre inflation betyder lägre priser. Nej. Sjunker inflationstakten från 4 % till 2 % fortsätter priserna att stiga, bara långsammare. Att priserna faller heter deflation och är något annat.
• Att inflation är samma sak som dyrtid. Inflation mäter förändringen i prisnivån, inte nivån i sig. Priserna kan vara höga och inflationen låg samtidigt.
• Att pengar på ett sparkonto står stilla. Nominellt gör de det. Realt faller de varje år inflationen är högre än räntan, vilket tabellen ovan visar.
• Att den officiella siffran mäter just dina kostnader. KPI är ett genomsnitt för hushållssektorn. Din egen prisökning beror på vad du faktiskt köper och på om du har rörlig ränta.