KPI

KPI står för konsumentprisindex och är Statistiska centralbyråns mått på hur priserna utvecklas för den privata konsumtionen i Sverige. SCB publicerar KPI varje månad, och förändringen jämfört med samma månad ett år tidigare är den siffra som i nyhetsrapporteringen kallas inflationstakten.

Måttet bygger på en varukorg som ska spegla vad hushållen faktiskt köper: livsmedel, boende, transporter, kläder, försäkringar, restaurangbesök och allt annat. Varje post har en vikt efter hur stor andel av konsumtionen den utgör, och vikterna uppdateras löpande. En prisökning på boende slår därför hårdare mot indexet än en lika stor procentuell ökning på biobiljetter.

KPI är ett indextal, inte ett pris. Basåret är 1980, som har värdet 100. Ett indextal säger alltså ingenting i sig — det är förändringen mellan två tidpunkter som är informationen. Det finns också flera varianter av måttet, och de används till olika saker.

• KPI är huvudmåttet och innehåller hushållens räntekostnader för bolån. En höjd styrränta får därför KPI att stiga direkt.
• KPIF är samma varukorg men med bolåneräntan hållen fast. Det är KPIF Riksbankens inflationsmål på 2 procent avser.
• KPIF exklusive energi rensar dessutom bort el och drivmedel, som svänger kraftigt och snabbt.
• HIKP är det EU-harmoniserade måttet, som gör svensk inflation jämförbar med andra medlemsländers.

Inflationstakten räknas ut som det nya indextalet delat med indextalet tolv månader tidigare, minus ett. Tabellen använder antagna indextal för att visa räkningen och hur samma serie kan ge inflation, avtagande inflation och deflation.

Räkningen från år 1 till år 2 är 432,0 delat med 420,0, alltså 1,0286, vilket ger 2,9 %. Mellan år 3 och år 4 faller indextalet, och tolvmånaderstalet blir negativt: 434,1 delat med 436,3 är 0,9950, alltså −0,5 %. Först då är det deflation. Att takten föll från 2,9 % till 1,0 % mellan år 2 och år 3 innebar inte att priserna sjönk, bara att de steg långsammare.

Indexet går också att använda för att räkna om ett belopp mellan två tidpunkter. En vara som kostade 100 kr när indextalet var 350 motsvarar, vid indextalet 420, ett pris på 100 gånger 420 delat med 350, alltså 120 kr. Samma metod används när avtal, hyror eller underhållsbidrag är knutna till konsumentprisindex.

KPI styr mer i din ekonomi än vad rubriken om månadens inflationssiffra antyder. Prisbasbeloppet räknas fram utifrån prisutvecklingen och är 59 200 kr för 2026, vilket i sin tur sätter taket för uppläggningsavgiften på ett lån till 592 kr och avgör beloppen i många försäkringsvillkor som anges som andel av prisbasbeloppet. Avtal med indexklausul, från lokalhyror till serviceavtal, räknas om mot samma index.

KPI är också måttstocken för om ditt sparande växer på riktigt. En sparränta ska ställas mot inflationstakten, inte mot noll: ligger räntan under KPI-förändringen minskar köpkraften trots att kontot visar ett större belopp. Det är den jämförelsen som gör att det lönar sig att kontrollera sparräntan i stället för att låta pengarna ligga kvar där de hamnade.

• Att KPI mäter dina kostnader. Korgen speglar ett genomsnitt av hushållens konsumtion. Har du rörligt bolån, bil och lång pendling avviker din faktiska kostnadsökning ofta tydligt från den officiella siffran.
• Att ett högt indextal betyder hög inflation. Indextalet visar prisnivån jämfört med 1980. Inflationen är förändringen mellan två tidpunkter, inte nivån.
• Att bostadspriser ingår i KPI. Ett bostadsköp behandlas som en investering och ingår inte som pris i korgen. Det som mäts är kostnaderna för att bo, bland annat räntor, avgifter och underhåll.
• Att KPI här betyder key performance indicator. I ekonomisk statistik och i svenska avtalstexter avser KPI konsumentprisindex. Förkortningen används också i verksamhetsstyrning, men det är ett annat begrepp.