Realränta

Realräntan är den nominella räntan justerad för inflationen. Den svarar på en annan fråga än kontoutdraget: inte hur många kronor du har, utan hur mycket du kan köpa för dem. Stiger saldot med 3 % samtidigt som priserna stiger med 3 % har du fler kronor och exakt lika mycket köpkraft.

Överslaget är enkelt: realränta ≈ nominell ränta − inflation. Den exakta formeln är (1 + nominell ränta) delat med (1 + inflation), minus ett. Med 3 % ränta och 2 % inflation ger överslaget 1,00 % och den exakta beräkningen 0,98 %. Skillnaden är försumbar vid låga tal och växer när både ränta och inflation är höga.

Inflationen mäts i Sverige med KPI, konsumentprisindex, som SCB publicerar månadsvis. Riksbanken styr mot KPIF, konsumentprisindex med fast ränta, där effekten av ändrade bolåneräntor är rensad bort, och målet är 2 % per år. Styrräntan är för närvarande 1,75 %. Ligger den nominella räntan nära inflationsmålet är realräntan nära noll innan skatten är räknad.

Ordningen mellan skatt och inflation är avgörande och missas ofta. Skatten tas ut på den nominella räntan, inte på realräntan. Du beskattas alltså också för den del av räntan som bara kompenserar för att pengarna blivit mindre värda.

Tabellen visar tre kombinationer av nominell sparränta och inflation. Kolumnen längst till höger är den som räknas för en sparare: räntan efter 30 % skatt, justerad för inflationen.

Mittenraden är den viktigaste. En sparränta på 3 % vid 2 % inflation ser ut som en real avkastning på ungefär en procent, men efter skatt återstår 0,10 %. På 100 000 kr är det ungefär hundra kronor i ökad köpkraft under ett helt år. Räntan var inte dålig — skatten och inflationen tog nästan hela den.

Översta raden visar det vanliga läget när inflationen är högre än sparräntan. Beloppet på kontot växer med 2 %, men köpkraften minskar med cirka 1,55 % efter skatt. På 100 000 kr innebär det att sparandet under ett år tappar drygt 1 500 kr i vad det räcker till, trots att kontoutdraget visar en ökning.

Realräntan är det enda måttet som säger om ett sparande faktiskt växer. Den gör också jämförelser över tid meningsfulla: en sparränta på 5 % under ett år med 8 % inflation är sämre än 2 % under ett år med 1 % inflation, trots att den första siffran är mer än dubbelt så hög.

Slutsatsen är inte att sparkonto är fel. Bufferten ska stå nominellt trygg och tillgänglig även om realräntan är negativ, eftersom alternativet — att behöva låna vid en oväntad utgift — kostar betydligt mer. Slutsatsen är att pengar som ska ligga i många år behöver en förväntad avkastning som med marginal överstiger inflationen, och att skillnaden mellan högsta och lägsta sparränta är värd att bry sig om just därför att marginalen är tunn. Vi listar räntorna i vår sammanställning av sparräntor.

En sista praktisk poäng: realräntan är alltid bakåtblickande när du räknar den och framåtblickande när du behöver den. Du vet vad inflationen har varit, inte vad den blir under bindningstiden. Det är den osäkerheten du tar på dig när du binder en ränta, oavsett om det är på ett sparkonto eller ett lån.

• Att en positiv ränta betyder att sparandet växer. Är räntan efter skatt lägre än inflationen minskar köpkraften, även om beloppet på kontot stiger varje månad.
• Att skatten tas ut på realräntan. Den tas ut på hela den nominella räntan, alltså även på den del som bara kompenserar för inflationen. Det är därför realräntan efter skatt är så mycket lägre än före.
• Att realränta bara gäller sparande. Den gäller lån också. Inflation urholkar en nominell skuld, vilket sänker lånets reala kostnad — men höjda styrräntor kan slå snabbare än löneökningarna.
• Att KPI och KPIF är samma sak. KPI är den officiella inflationsmätaren. KPIF rensar bort effekten av ändrade bolåneräntor och är det mått Riksbanken styr sitt mål på 2 % mot.
• Att den historiska realräntan är den du får. Du känner till gårdagens inflation, inte morgondagens. Realräntan under en bindningstid är känd först efteråt.