Solidariskt betalningsansvar

Solidariskt betalningsansvar innebär att var och en av flera personer svarar för hela skulden. Långivaren väljer själv vem som ska krävas och behöver inte fördela kravet mellan er. Uttrycket brukar sammanfattas som en för alla och alla för en.

Huvudregeln följer av 2 § lagen (1936:81) om skuldebrev: är flera personer utfärdare av ett skuldebrev svarar de en för alla och alla för en för hela beloppet, om inte något annat har avtalats. Har en av er betalat mer än sin andel får hen kräva det överskjutande av de övriga, alltså utöva sin regressrätt.

Ansvaret uppstår i flera situationer. Två sambor som tar ett gemensamt bolån är solidariskt ansvariga. Flera borgensmän för samma lån är normalt solidariskt ansvariga sinsemellan. Detsamma gäller ofta ett gemensamt hyreskontrakt eller ett gemensamt lån till en förening eller en resa.

Den avgörande poängen är att en intern överenskommelse aldrig binder borgenären. Att ni har kommit överens om att dela lika, eller att en av er ska ta hela lånet vid en separation, gäller er emellan. Långivaren kan ändå kräva hela beloppet av den som är lättast att nå eller har mest pengar.

Tre personer lånar 90 000 kr tillsammans och kommer överens om att dela lika, alltså 30 000 kr var. Så länge alla betalar följer verkligheten överenskommelsen.

Kolumnen i mitten ändrar sig aldrig. Det är hela innebörden av solidariskt ansvar: din skyldighet mot långivaren är alltid hela beloppet, oavsett hur många ni är och vad ni har kommit överens om. Antalet personer påverkar bara den interna fördelningen, och bara i den mån de andra faktiskt kan betala.

Betalar du hela skulden har du en regressfordran på de övriga. Den måste du driva in själv, i sista hand genom en ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogden. Under tiden är det du som har betalat, och det är din likviditet som är låst.

Ansvaret följer med långt efter att anledningen till lånet är glömd. Ett gemensamt lån överlever separationer och vänskaper som tar slut, och att ta bort en låntagare kräver långivarens medgivande och en ny kreditprövning där den kvarvarande ensam ska bära hela skulden.

Det påverkar också ditt eget låneutrymme. Eftersom du svarar för hela skulden kan en långivare räkna med hela beloppet, inte din andel, när du senare söker ett eget lån. Ett gemensamt lån på 300 000 kr kan alltså belasta din nästa kreditprövning med 300 000 kr, trots att du bara betalar hälften i praktiken.

Två saker gör situationen hanterbar. Skriv ned vad ni har kommit överens om, så att en regressfordran går att bevisa. Och håll koll på att betalningarna faktiskt sker, till exempel genom att ha insyn i kontot lånet dras från — det är din skuld lika mycket som deras.

• Att ansvaret delas i lika stora delar. Mot långivaren svarar var och en för hela skulden. Den lika fördelningen gäller bara er emellan, och bara om alla kan betala.
• Att ett avtal mellan er binder banken. Det gör det inte. En intern överenskommelse är ett bevis om vad ni kommit överens om, inte en begränsning av långivarens rätt att kräva vem den vill.
• Att långivaren måste kräva alla samtidigt. Borgenären väljer fritt vem som krävs, och i vilken ordning. Det finns ingen skyldighet att först försöka hos den som ansvarar för dröjsmålet.
• Att regressrätten löser problemet. Rätten finns, men den är värd exakt så mycket som den du kräver kan betala. Är den andra insolvent bär du kostnaden.
• Att en separation eller bodelning upphäver ansvaret. Låneavtalet påverkas inte. Ansvaret upphör när skulden är betald eller när långivaren skriftligen befriar dig från det.