Volatilitet

Volatilitet mäter hur mycket värdet rör sig, inte åt vilket håll. Måttet är normalt standardavvikelsen i avkastningen omräknad till årstakt: ju större de enskilda perioderna avviker från genomsnittet, desto högre volatilitet. En placering med hög volatilitet svänger kraftigt både upp och ned, och det är samma egenskap som skapar båda utfallen.

Det gör volatilitet till ett mått på osäkerhet snarare än på förlust. En fond som stiger häftigt varje år har hög volatilitet trots att ingen har förlorat något. Omvänt kan en placering med låg volatilitet sjunka långsamt och stadigt, vilket är en verklig förlust utan att måttet reagerar särskilt mycket.

Du möter siffran indirekt i fondens faktablad, där riskindikatorn anges på en skala från 1 till 7. Skalan bygger bland annat på hur mycket fonden historiskt har svängt. Den är ett grovt sorteringsverktyg mellan fonder, inte ett mått på hur mycket du kan förlora, och den utgår från perioder som redan har inträffat.

Historisk volatilitet är stabilare över tid än historisk avkastning, vilket är skälet till att måttet över huvud taget används. En tillgång som har svängt mycket i tio år svänger sannolikt fortsatt mer än en som har legat still. Att den kommer att svänga lika mycket som förra året är däremot inget måttet lovar.

Tre placeringar med 100 000 kr under två år. Alla tre har det aritmetiska genomsnittet +5 % per år. Slutvärdena är ändå helt olika, och skillnaden är enbart volatiliteten.

Den tredje placeringen har gått back 10 000 kr trots att genomsnittet ser lika bra ut som den första. Svängningarna äter alltså upp avkastning även när uppgångarna och nedgångarna är lika stora i procent. Det är därför en portfölj som svänger mindre kan sluta högre än en som svänger mer, med samma genomsnittliga årsavkastning.

Orsaken är att procent räknas på olika underlag. Ett fall på 50 % från 100 000 kr ger 50 000 kr, och en uppgång på 50 % därifrån ger 75 000 kr, alltså 25 % under utgångsläget trots att talen tar ut varandra. För att komma tillbaka till 100 000 kr krävs +100 %. Nedgångar väger tyngre än uppgångar av samma storlek, och det är matematik, inte pessimism.

Volatiliteten avgör hur farligt det är att behöva pengarna vid fel tillfälle. Har du en lång sparhorisont kan du vänta ut en nedgång, och då är svängningarna framför allt obehagliga. Har du en kort sparhorisont kan samma svängning bli en permanent förlust, eftersom du säljer på den nivå som råder just då. Sparhorisonten är därför den variabel som ska styra hur mycket volatilitet du accepterar.

Den avgör också något svårare att mäta: om du orkar sitta kvar. En portfölj som svänger mer än du står ut med säljs ofta i botten, och då blir den beteendemässiga kostnaden större än den matematiska. Det är ett skäl att välja en risknivå som är rimlig snarare än maximal, oavsett vad kalkylen säger om lång sikt.

Vill du sänka volatiliteten finns två verktyg som fungerar. Att sprida innehaven, så att enskilda bolags rörelser tar ut varandra, och att blanda in tillgångar som inte rör sig med börsen, i praktiken pengar på konto. Det andra verktyget är också det enda som gör beloppet nominellt säkert, förutsatt att kontot omfattas av insättningsgarantin på 1 150 000 kr per person och institut.

• Att volatilitet betyder nedgång. Måttet är riktningslöst. Kraftiga uppgångar höjer volatiliteten precis lika mycket som kraftiga nedgångar.
• Att låg volatilitet betyder trygghet. Tillgångar som prissätts sällan ser lugna ut i statistiken. Frånvaro av rörelse i siffrorna är inte frånvaro av risk.
• Att genomsnittlig avkastning beskriver utfallet. Tre placeringar med samma genomsnitt kan sluta på 110 250 kr, 104 000 kr och 90 000 kr, som tabellen ovan visar.
• Att en nedgång tas igen av en lika stor uppgång. Efter −50 % krävs +100 % för att vara tillbaka på noll, eftersom procenten räknas på ett mindre belopp.
• Att riskindikatorn 1 till 7 säger hur mycket du kan förlora. Den sorterar fonder efter historiska svängningar. Den är inte en gräns för hur illa det kan gå.