Vad är skillnaden mellan ISK och vanligt sparkonto?

Det vanligaste missförståndet är att ISK och sparkonto vore två alternativ på samma hylla, där det ena råkar ge mer. Så är det inte. Ett sparkonto är en produkt med en avtalad ränta. Ett ISK är ett skal som du själv fyller med fonder, aktier eller andra värdepapper, och avkastningen bestäms av det du lägger i skalet — inte av kontoformen.

Därav följer allt annat. Ett ISK kan inte ge en ränta, eftersom kontot i sig inte är en placering. Ett ISK kan inte heller vara riskfritt, eftersom risken sitter i innehaven. Och pengar som står oplacerade på ett ISK ger normalt ingen avkastning alls samtidigt som de räknas in i kapitalunderlaget och därmed beskattas. Ett ISK som står tomt är alltså ett konto som kostar utan att ge något.

Skattereglerna skiljer sig av samma skäl. På sparkontot beskattas den faktiska räntan som kapitalinkomst med 30 %. På ett ISK beskattas inte vinsten alls — i stället beräknas en schablonintäkt på kontots värde varje år, och den beskattas med 30 %. Köp och försäljningar inne på kontot utlöser ingen skatt och redovisas inte post för post.

Raden om förluster är den som kostar mest i praktiken och den som marknadsföringen sällan nämner. Eftersom vinster inte beskattas på ett ISK är förluster inte heller avdragsgilla. På en vanlig depå kan en förlust kvittas mot vinster och därefter dras av till 70 % mot annan kapitalinkomst. På ett ISK finns ingen sådan möjlighet, och skatten ska betalas även ett år då kontot har fallit i värde.

Anta 200 000 kr och ett kapitalunderlag på samma belopp. Sparkontot ger 3,00 %. ISK:et visas i två utfall, ett bra år och ett dåligt. Schablonprocenten är satt till lagens golv, 1,25 %, eftersom årets faktiska procentsats varierar med statslåneräntan.

Skatten på ISK:et blev 750 kr i båda utfallen, alltså 0,375 % av kapitalet — det är vad golvet ger. På uppgångsåret är det oslagbart billigt: 750 kr i skatt på 12 000 kr i avkastning. På nedgångsåret betalar du 750 kr för ett år som gav 12 000 kr i förlust, och förlusten går inte att dra av.

Sparkontots 4 200 kr är i gengäld det enda talet i tabellen som är känt i förväg. Det är hela skillnaden mellan de två i en mening: sparkontot ger dig ett litet men säkert tal, ISK:et ger dig marknadens tal med en låg och förutsägbar skatt.

Frågan avgörs av när pengarna ska användas, inte av vilken kontoform som är populärast. Det är den enda variabeln som ger ett tydligt svar.

• Pengar du kan behöva när som helst — bufferten. Sparkonto med fri uttagsrätt och insättningsgaranti. Ett värdefall den vecka tvättmaskinen går sönder är precis det bufferten finns till för att undvika.
• Pengar med ett datum inom några år — kontantinsats, renovering, bilköp. Sparkonto, eller fasträntekonto om datumet är känt. Tidshorisonten är för kort för att en nedgång ska hinna återhämtas.
• Pengar som ska ligga länge — pensionskomplement, barnsparande, långsiktigt buffertöverskott. Här talar mycket för ett schablonbeskattat konto, eftersom skatten då är låg i förhållande till den avkastning aktier och fonder historiskt har gett.
• Räntesparande inne i ett ISK — undvik. Ger innehavet en avkastning i nivå med schablonprocenten äter skatten upp en stor del av den, och du har bytt bort insättningsgarantin på köpet.

För de flesta hushåll är svaret inte antingen eller. Bufferten står på ett sparkonto, det långsiktiga sparandet i ett ISK. Räntorna på konton med insättningsgaranti finns i vår sammanställning av sparräntor.